Vad flamenco är: cante, baile, toque

Tre konster i en

Enligt UNESCO förenar flamencon sång, dans och musikalitet i en enda konstform. Var och en har ett spanskt namn, och du kommer att höra orden på vilken tablao som helst. Ingen av de tre är bara dekoration för de andra: gitarren har för länge sedan vuxit ur sin första roll som ackompanjemang, och sångaren och dansaren kan var och en leda ett stycke, medan de andra svarar.

• Cante: den sjungna versen, av en cantaor eller cantaora
• Baile: dansen, med fotarbete, armar och hållning
• Toque: gitarren, som också håller rytmen

Palmas och jaleo

Mellan och under de tre konstformerna kommer ljudet av händer. Palmas är handklappningar, och där ingen gitarrist spelar kan de bära hela rytmen. Jaleo tillför rösten: rytmisk klappning tillsammans med rop som uppmuntrar artisterna, som olé. Wikipedia noterar att klappningarna kan formas med kupade händer för ett dovare ljud eller slås med stela fingrar för ett skarpare. Båda är en del av konsten, inte avbrott i den. När du hör rummet klappa i grupper och en röst ropa mellan slagen, hör du compás hållas och artisterna uppmuntras på samma gång.

Compás: rytmen under ytan

På spanska betyder compás den upprepande rytmiska cykeln som ett stycke byggs på, och den är grundläggande för flamencon. Den vanligaste cykeln löper över tolv slag, med betoningar som inte faller där en klassisk musiker skulle förvänta sig ett nedslag. Olika former placerar betoningarna olika, vilket är hur erfarna lyssnare skiljer dem åt. Du behöver inte räkna för att njuta av en föreställning, men att veta att det finns en puls på tolv slag förklarar varför klappningen kan låta som ett samtal.

Palos: formerna

Varje flamencostil kallas en palo, och experter skiljer dem åt genom rytm, tonart, ackord, versens form och var de kommer ifrån. Det finns fler än femtio. Traditionellt sorteras de i tre familjer: den gravaste, kallad cante jondo; den lättare, mer festliga cante chico; och en mellangrupp som inte passar någon av dem. Ett program rör sig vanligtvis mellan dem, från gravt till livligt. De mest kända inkluderar soleá, seguiriya, tangos och bulería.

Läs nästa: Bulerían: flamencons festrytm

Var den kommer ifrån

Andalusien är flamencons hjärta enligt UNESCO, med Murcia och Extremadura också en del av dess rötter, och den gitanska befolkningen tillskrivs en central roll i att forma den. Wikipedia rapporterar en tro att den uppstod i slutet av 1700-talet, i städerna på den nedre Guadalquivir-slätten, och Jerez de la Frontera har det tidigaste skriftliga spåret. De gitanska familjer som odlade den, och kulturerna omkring dem, formade en blandad tradition som ingen enskild ursprung förklarar.

Från familjesammankomster till tablao

Flamenco började som ett intimt uttryck, sjunget vid familjesammankomster och fester, och UNESCO noterar att det förs vidare genom familjer, dynastier och flamencoklubbar. På 1800-talet erbjöd de första cafés cantantes det som en show, och på 1900-talet nådde det teatrar och den bredare världen. En tablao behåller den lilla skalan från tidiga dagar: en scen nära borden, så att du hör klacken och andningen.

Flamenco på scenen genom tiderna

Wikipedia spårar flytten från vardagsrum till scen i steg. 1800-talets första cafés cantantes erbjöd flamenco som en show, och den professionella sångaren uppstod i dem. Från 1920-talet in på 1950-talet marknadsförde arrangörer flamenco som flamencoopera och satte upp den i tjurfäktningsarenor och teatrar, vilket spred den över Spanien och utomlands. Den första lärostolen i flamencologi grundades i Jerez de la Frontera på 1950-talet, och 2010 erkände UNESCO konstarten som immateriellt kulturarv.